Snön vräker ner, bara för att det ska bli riktigt eländigt för oss hundägare då solen tittar fram. Jag bävar...

Såg i dotterns blogg att hon skrivit om dödshjälp. Intressant, för min vilja är att om jag blir så kollrig i huvudet eller dödsjuk så vill jag inte leva mer. Hjälp kan sättas in till de som bättre behöver den. Jag vill inte plågas, inte heller vara ngn som inte ens känner igen mina nära o kära. Anser att jag i (hoppas jag) den aktningsvärda ålder det kan röra sig om har levt ett i stort sett bra liv. Allt är ju inte rosenrött, utan lite skuggor har det och kommer förmodligen att vara på resan gång.

Det börjar kännas lite mörkt i denna småstadshåla oxå. LKAB vår mjölkkossa i bra tider har stora problem, varsel och avgångsvederlag ligger i faggorna. Jag hoppas innerligt att de som är äldre tar sitt förnuft till fånga och accepterar pensionsavgångar och låter ungdomarna få stanna kvar.
Det är ju de som ska ta hand om oss. I de åldrar det kommer att handla om så ska väl inte girigheten tala, man kan inte köra mer än en bil i taget, porslin och sängkläder borde man redan ha. Så ta vara på chansen och gör något kul och att man unnar sig friheten att dricka en kopp kaffe i ottan och lyssna på fågelsången och veta att man haft ett bra arbetsliv.

Ha en bra helg. Lev nu i morgon är det försent.