Man ska inte förvåna sig över människan och dess natur.
Ibland blir man dock så förvånad så man blir stum. Vilket inträffade idag.
Jag vet inte vad jag ska säga, men imorgon kommer jag att prova ringa personen ifråga och höra om han är på bättre humör.
Jag är inte så förtjust i personer som skriker i örat på mig utan anledning. Är man stressad och i vissa positioner i livet MÅSTE man kunna behärska sig och inte låta humöret gå ut över sina medmänniskor. Det kallar jag för dålig stil.

“Bättre att tiga och tas för en narr,än att tala och undanröja varje tvivel.” detta citat passar bra in här och nu

Våra ungdomar mår inte bra. Det sker alltför mycket allvarliga händelser som förstör människors liv i alltför unga år.
Varför tar vi inte hand om våra barn?
Varför har vi inte råd att leva på en lön så någondera part kan vara hemma med barnen?
Varför har vi inte 6 timmars arbetsdag så vi orkar med oss själva och med familjen?
Varför?

Grabbarna (50+ och 8) sitter framför tv och spelar spel, gissa hur det låter..... den som är 50+ låter mest. Löjligt, säger jag bara. Sånt liv bara för ett spel.......karlar!


Känner mig lite nere så jag ska försöka hitta en bra dikt att tänka på:

Tidig gryning
Några sista stjärnor lysa matt.
Jag ser dem ur mitt fönster. Himlen är blek,
man anar knappast dagen som börjar i fjärran.
Det vilar en tystnad utbredd över sjön,
det ligger en viskning på lur mellan träden,
min gamla trädgård lyssnar halvförstrött till nattens andetag, som susa över vägen.

Dikten ovan är från diktsamlingen Dikter som utkom 1916Edith Irene Södergran finlandssvensk poet. (1892-1923)