Jaha, så har ångesten sakta men säkert börja krypa ner i tårna... Denna ledighet har gått i förkylningens tecken, inte alls roligt.
Ordningen är "återställd" de äldre barnen har återgått till sina plikter och vi fortsätter i gamla hjulspår.
Nästa år ska jag fundera på var jag ska fira min jul. Jag är j-ligt less på att ordna allt. Tänk om någon annan kunde fixa o ordna o jag fick ligga i soffan o bara vara?!
En dag kvar sen är permisen slut för ett bra tag framöver, det är deppigt och hemskt.
Fast egentligen? Vara vaken till 2-3 på nätterna o sova hela dagarna vad är det för liv. Slappa o inte göra speciellt mycket nytta, nej, det ska nog bli skönt att återgå i hamsterhjulet igen, men lite motsträvigt.

När jag flyttade hemifrån eller rättare sagt då jag drömde om att flytta till eget hem, då trodde jag att jag skulle få bestämma vad och när jag skulle få göra saker, ack så jag bedrog mig, den enda tid man får göra så är då man är helt ensam, sen är det slut på det roliga. Då kommer alla sk plikter, inte sova, ut med hundar, städa osv fast jag har ju i det stora hela valt själv och får väl ta det som det är.

Den enda som kan göra något är du själv så jag får väl gilla läget........(massor av punkter för mina kära dotter anser att jag har förkärlek för dem och anser att det är irriterande..........)

Det är ung en -10 gr ute, snålblåser.

Kära pastorn, min pappa skulle också kunna vara präst. Varje dag så ger han oss en predikan om något som vi gjort.